Coaching & terapi ska ses som två verktyg med olika egenskaper, syften och användningsområden. Samtidigt som de kompletterar varandra.
Coaching fokuserar mer på resultat, delmål och mål, utveckling, förändringsarbete, åtgärder och egenansvar. I coaching arbetar man mycket utifrån frågor som hur, vad, när och varför, och "learning by doing" - för om vi inte gör annorlunda, så kommer inget bli annorlunda. I coaching så är INGET skrivet i sten.
Terapi å sin sida har mer fokus på det som ligger gömt, glömt, undanstoppat i vårt undermedvetna och omedvetna. Det kan handla om trauman från tidigare eller under barndom/uppväxt, t.ex. våld, övergrepp, försummelse, missbruk eller psykisk ohälsa hos förälder. Men det kan också handla om saker som hänt i vuxen ålder, eller som man börjat reflektera över på äldre dar. Din kropp glömmer aldrig det som hänt dig, utan lagrar känslorna, och din upplevelse i kroppen - i det undermedvetna. Och terapi hjälper dig att minnas och bearbeta.
Enligt mig, så behövs både coaching och terapi, då det ena inte utesluter det andra. När du går i samtal hos mig så får du en kombination av både coaching och terapi, då jag anser att det ger bäst resultat för dig som klient.
Jag misstänker att du anser att det är skillnad på att äta lunch i en kommunal skolmatsal vs en restaurang - eller hur? I en skolmatsal så är det "one fits all", utbudet är begränsat, och kvaliteten på servicen, maten och upplevelsen är styrd och reglerad av kommunens resurser och budget. De har också andra myndigheter och regelverk att förhålla sig till. Samma sak gäller hos samtalsmottagningar via kommun, eller region då de ofta har så otroligt mycket att förhålla sig till. De har ofta brist på resurser och personal, lång väntetid, och många arbetar traditionellt och på samma sätt med alla. Och jag anser att många väljer samtal via kommun eller region för att det är "billigt" och inte skapar stora hål i plånboken. Men till vilket pris?
Många jag möter har gått i terapi under flera år, men känner inte att det händer något. Utan man ältar samma problem vecka ut och vecka in. Men målet med terapi, coaching eller samtalsstöd över lag ska vara att du aldrig ska behöva det igen, och det ska finnas ett tydligt start och mål med behandlingen.
Kommun och region har också stora utmaningar med att arbeta med samsjuklighet, göra individuella anpassningar och gå utanför ramarna om/när det behövs för att hjälpa en klient eller patient.
Jag har erfarenhet av att ha gått i samtal hos både privata aktörer och på vårdcentral eller via kommun. Och de senaste tre åren har jag enbart valt att gå i samtal på privata mottagningar, och jag har inga planer på att byta tillbaka. T.ex. när jag behövde hjälp med ångest. Efter 20 samtal hos en psykolog på vårdcentralen så gav jag upp och tog hjälp av en privat psykolog. På FYRA samtal så hade min ångest minskat och jag hade fått mycket mer verktyg, strategier och anpassningar än på vårdcentralen. Samma erfarenhet har jag av familjebehandlare på socialtjänsten.
Jag kan inte välja åt dig, men jag ber dig att reflektera över pengar vs tid, kvalitet och individuella upplägg och anpassningar. Eftersom jag är "min egen", så är det jag själv som har makt över kvaliteten och fullt ansvar för dig som klient. Om du har en åsikt eller idé så kan du få svar och gehör direkt, istället för att en familjebehandlare via kommun ska höra med sin chef, som ska höra med förvaltningen och kanske till och med nämnden.
I samtal hos mig så finns jag här för dig som kund och klient, och det är du som står i fokus. Hos mig är det bara mig du behöver ha kontakt med, och jag har möjlighet att anpassa insatserna och upplägget efter DIG, inte vad som brukar passa "alla andra".
Copyright © Alla rättigheter förbehållna